Då vi fortfarande var ”bundna” till turistbyrån så var enda möjligheten att ta sig till stan på förmiddagen (då alla turister åker runt i deras bussar) nämligen att strejka. Jag låtsades som tidigare nämnt att jag var sjuk, vilket var enda undantaget till att inte åka med i deras buss. Frihet är dyrt, men det smakar desto bättre. Vi hade nämligen varenda souvenirbutik och kafeteria helt för oss själva. Alla affärsinnehavare är tack och lov också vana vid turister här, inhemska som utländska. När man turistar på t.ex. kanarieöarna kan man vara minst sagt irriterad av alla restauranger och affärer som har allt ifrån menyer och enstaka repliker till helsvensk personal, men här var det desto mer civilierat, och känslan att Lijiang inte är ”Kina”, är i denna bemärkelse faktiskt positiv, i avslappnad bemärkelse.
På den översta bilden kan ni få en uppfattning hur stort det egentligen är. Extra fint med alla tak tycker jag, vilket gör det hela väldigt symmetriskt.




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar