Ocivilierat turistande

Man skulle kunna tro att Kina har utvecklats snabbt på senare tid, även vad gäller turism. Idén att gå med i en turistgrupp som tillsammans på en buss under tre dagar kommer åka till några av de allra vackraste platserna på högplatån lät väldigt lockande och bekvämt till en början. Dock så fanns det ett litet men i det hela. Nämligen innan man får gå med, så får man skriva på ett kontrakt, där ens skyldigheter listas upp. I alla fall jag börjar ana oråd här. För att dra hela historien kort så kan jag börja med att säga att man äter skit, bor i skit (icke luftkonditionerade rum med bajs på väggarna, kiss på golven), frånvaro av varmvatten och skitiga handdukar som inte ens är tvättade.

Okey, nåväl, hur var det med reseupplevelserna då? Då kan vi referera till kontraktet, där det står att varje dag ska vi besöka 2 affärer där de till överpris säljer alltifrån Jade och silver till tveksamma kinesiska medeciner som sägs förlänga livet (3,5miljarder år gamla plantor ifrån en sjö där????) och till sist även Yunnan-kaffe. Kort sagt, hela denna reseindustri handlar om att ta folk med pengar, trycka in dem i en buss, och så skeppa dem mellan olika affärer där de får provision så fort någon på din buss köper någonting. Det sista var jag väl lite intresserad av då jag tänkte att jag kunde köpa lite espresso-bönor till bror (men sådana fanns absolut inte), eller lite vanligt bryggkaffe till mamma. Även total frånvaro av allt som hette bryggkaffe. Kaffet de sålde var antingen snabbkaffe eller hela kaffebönor. Tydligen visste de inte ens vad en kaffebryggare var för någonting. Snacka om att försöka sälja saker de inte förstår sig på, i ett land utan någon som helst kaffe-kultur.

Redan efter 2 dagar fick vi nog, vi tänkte att vi skiter i Shangrila och allt det där och sticker ut på stan på egen hand. Detta var helt otänkbart då detta skulle innebära kontraktbrott och att vi inte ens fick följa med bussen hem (12 timmars färd). Vi kunde köpa oss loss ifrån kontraktet för 120kr/person och dag. Dags att ta fram kontraktet på allvar och lusläsa det. Det visade sig att om en person insjuknar så kunde man få återståendet återbetalt, vilket fick dem att backa lite. Jag spelade sjuk och fick på kinesiska öva in repliker både om åksjuka och hur min mage inte var inställd på deras dåliga mat etc. Vi gick i strejk, vilket fick bussen att lämna vårt hotell (läs svinstia) kraftigt försenad.

Detta är bara en del av allt hemskt som hände, men man började undra lite varför inte det gamla trångsynta tänkandet börjar släppa lite. Kan man inte låta kunden stå i centrum och är man inte intresserad av återkommande kunder eller rekommendationer ifrån andra? Det finns väl fortfarande alltför mycket folk, dvs alltid någon som inte rest med en sådan resebyrå tidigare. I Kina är det fortfarande ett privilegium att vara kund, och inte tvärtom.